Vårt hem har blivit ett slags cirkus tror jag.
Det bor några vilda små människor där, som från den ena dagen till den andra kommit på att man faktiskt kan leka med varandra istället för att bråka. Och det kan jag säga, det hörs.
En spelar blockflöjt medan den andra springer runt i cirklar och ryter som en dinosaurie. Eller så har 4-åringen påbörjat ett försök att regissera sin 2,5-åriga lillasyster, men misslyckas brutalt för att lillasyster har en annan plan och således stängt av öronen helt och hållet. Den ena har mer myror i brallan än den andra och att sitta still vid matbordet är omöjligt. Man ser liksom på de båda två att varje sekund av stillhet nästan gör fysiskt ont.
Dygnsrytmen har vi också vänt både fram och tillbaka ett par gånger nu. Jag är ganska mån om att försöka hålla någorlunda på rutinerna, alltså att man går upp liksom på morgonen och inte strax före lunch och sådär, främst för att omställningen tillbaka från att vara ledig inte tar lika hårt på dem då. Visst finns det också egoistiska skäl, det är rätt skönt att få en timme för sig själv när de somnat att göra lite som man vill med. Just nu är jag så trött att jag somnar medan jag försöker få dem att sova, men ni vet, tiderna förändras.
Även om det är lite jobbigt för öronen med en ljudnivå som alltid är på max så kan jag ändå inte låta bli att njuta lite också. Någonstans har jag läst att högljudda barn är trygga barn. De räds inte att ta plats liksom. Även om de inte kommer att gapa och skrika resten av livet så hoppas jag att den där grundtryggheten växer sig stark i dem och förblir oförstörd. Må de alltid våga vara sig själva och ta den plats de förtjänar här i världen.
Dessutom är det otroligt intressant att studera deras lek. 4-åringen är emellanåt väldigt bossig, men om jag är i närheten kan man se hur hon söker bekräftelse när hon gör saker av ren godhet mot sin lillasyster. Och den där lillasystern, hon hanterar bossiga Berta helt utan problem alldeles själv genom att som sagt stänga av hörseln helt och hållet. Båda två kan försvinna in i varsin bubbla emellanåt när de riktigt hänger sig åt en viss aktivitet, som kan vara egentligen vad som helst. De leker självständigt, de leker tillsammans och de leker med oss föräldrar ibland, men att följa dem genom dagen och se vad de hittar på är otroligt spännande tycker jag!
Äntligen har också poletten trillat ner att när man lekt färdigt med en leksak så kan man faktiskt lägga den på sin rätta plats på en gång. Jag ryser när jag tänker på det. Förstår ni vad det gör med en smått städgalen mamma som är ofantligt trött på att varje morgon vakna till ett hav av leksaker i hela lägenheten?
Jullov och lediga barn är med andra ord inte så hemskt som jag trodde. Det kan också vara, som Askungen skulle sagt, “alldeles…alldeles underbart”.
Lämna en kommentar